Mauro Scocco är aktuell med albumet ”Livets rytm”, hans första soloskiva på sex år. Men den 64-årige artisten tror inte att det blir fler soloalbum framöver. I stället vill han gärna samarbeta med andra musiker.
Mauro Scocco blickar tillbaka på livet i nya albumet ”Livets rytm”
På den nya skivan blickar Scocco både bakåt och framåt. Titelspåret beskriver en lugnare och mindre social livsrytm än tidigare: ”Jag lever i exil här/ingen guldring på mitt finger/jag svarar inte längre/om telefonen ringer”.
– När jag var 30 hade jag 30 kontakter i min telefonbok som jag ringde varje vecka. Nu är det kanske tre, säger han.
Scocco debuterade som artist vid 18 års ålder och har över 600 registrerade låtar bakom sig. Enligt honom är ämnena fortfarande desamma – ensamhet, längtan, kärlek och stora existentiella frågor – men erfarenheten har förändrats.
– Ämnena är de samma. Same old shit: ensamhet, längtan, kärlek. De stora existentiella frågorna. Det är egentligen bara erfarenheten som är annorlunda.
Albumet innehåller flera tillbakablickar. I låten ”Skånegatan” berättar han om flytten från uppväxten på Östermalm till rocklivet på Södermalm, med efterfester hos bland andra Ulf Lundell.
Scocco säger att mycket av det han drömde om har blivit verklighet. Han har fått en musikkarriär och barn, och drev dessutom ett eget skivbolag i 17 år.
– Många boxar är tickade. Då blir det så, vad ska man drömma om nu då?
Mauro Scocco tolkar ”Trubbel” och försvarar albumformatet
Den ursprungliga planen var att släppa en ep med högst fyra låtar. Projektet växte dock till ett album, och den sista låten som kom med var ”Trubbel”. Den spelades in på uppdrag av SVT-serien ”Svärtan” och är Olle Adolphsons låt, som tidigare har tolkats av bland andra Monica Zetterlund, Sven-Bertil Taube, Håkan Hellström och Freddie Wadling.
– Det är inte lätt att tolka en låt som gjorts så många gånger. Men det blev en bra grej. Jag tyckte den skulle finnas där bland min produktion. De hade redan börjat pressa vinyler, så jag fick säga ”ni får krossa de där, vi har en ny låt på skivan. Stoppa pressarna.”
Vinylutgåvan var viktig för Scocco, som vill att albumets låtar tillsammans ska bilda en helhet. Han jämför ett album med kapitel i en bok och är kritisk till hur musik ofta används som bakgrund i strömningstjänsternas spellistor.
Personliga låtar om familjen och framtida musiksamarbeten
Bland låtarna finns också ”Jag kan höra musiken”, som enligt Scocco behövdes för att ge albumet ett mer upptempo och mindre allvarligt inslag. Hans egen favorit är ”Du behöver inte springa längre”, som handlar om hans mamma. Efter hennes död kunde han skriva låten som han länge hade tänkt på.
– Hon har sprungit och släckt bränder i hela sitt liv. Familjens och andras. Kvinnor på 1950- och 1960-talet, när jag växte upp, då var det så här: du har ett heltidsjobb, du städar själv, du ska fixa middag på kvällen. Och det är inget som någon ens ifrågasätter.
Framöver vill Mauro Scocco hellre arbeta tillsammans med andra än göra ännu ett soloalbum. Han nämner Markus Krunegård som en möjlig samarbetspartner, även om han inte har bestämt vem han vill arbeta med.
– Jag skulle vilja göra grejer ihop med folk. Det är jävligt coolt med grupparbete också, säger han.
