Maria G Francke är kulturchef – och den senaste tiden har en obekväm fråga återkommit på redaktionen: Har skribenter skickat in texter som verkar vara skapade av AI?

Svaret är ja. Bland de frilansskribenter som medverkar regelbundet finns ingen sådan misstanke, men då och då kommer textförslag från personer som kulturchefen inte haft kontakt med tidigare. I vissa fall har skevheter i både språk och tanke varit så tydliga att hon tackat nej av kvalitetsskäl. Samtidigt har hon tänkt att texten kan ha sitt ursprung i ett AI-program.

Än så länge har ingen konfronterats med den misstanken. Dels har det saknats tillräckligt med underlag för en så allvarlig anklagelse. Dels kvarstår faktumet att en text med stora brister är en text med stora brister, oavsett om en människa eller en maskin ligger bakom formuleringarna. Hittills har det därför varit mest rimligt att behandla frågan som ett kvalitetsproblem.

AI-anklagelser mot Emma Engdahl väcker debatt

Men den här veckan fick debatten en helt annan laddning. Ett brett uppmärksammat fall handlade om att en text togs bort från en svensk kultursida efter misstanke om ett alltför omfattande AI-användande. Tidningen Kvartal publicerade i tisdags en artikel av författaren och skribenten Anna Axfors. Där hävdades att ”kärleksprofessorn” Emma Engdahls senaste böcker och tidningsartiklar till stor del hade skapats med hjälp av AI.

En av texterna var en understreckare i Svenska Dagbladet. Senare samma dag avpublicerades artikeln, något som beskrivs som mycket ovanligt. Kulturchefen Ida Ölmedal förklarade beslutet med att Svenska Dagbladet vill vara säkert på att journalistiken produceras av mänskliga journalister och skribenter. ”På SvD är vi angelägna om att det är mänskliga journalister och skribenter som producerar journalistiken”, skrev hon.

Emma Engdahl svarade snabbt och blånekade. I en replik hävdade hon att både orden och tankarna i understreckaren var hennes egna. Efter det sänkte Kvartal tonen, och även Ida Ölmedal nyanserade sitt resonemang. Något säkert svar är svårt att slå fast. Samtidigt har publiceringarna på Kvartal fortsatt, vilket gör att frågan knappast är färdigbehandlad.

AI i journalistiken – hjälpmedel eller ersättning för mänskligt omdöme?

Var gränsen går mellan människa och maskin har blivit en daglig fråga på redaktioner. Gränsen kan kännas alltmer flytande, inte minst eftersom AI-tjänster redan används i det praktiska arbetet. Det kan handla om korrekturläsning och ibland om hjälp med att formulera slagkraftiga rubriker.

AI-assistenterna ses dock inte som en ersättning för det mänskliga omdömet, utan som ett komplement – en extra hjälpande hand, eller en slav som underordnar sig människan. Hittills har Maria G Francke inte varit med om att en AI har hittat en vassare rubrik än någon av hennes kollegor.

Misstänkt AI-användning inom litteratur och bokutgivning

Samtidigt pågår en bred jakt på AI-genererade texter i flera olika format. Häromdagen bröt det haitisk-kanadensiska förlaget till författaren Thélyson Orélien med honom efter slutsatsen att han hade skrivit sin senaste, prisbelönta roman med hjälp av AI.

I Sverige har förlaget Bokum anklagats för att massöversätta klassiker och sedan använda AI-genererade omslag. Det ska röra sig om omkring 800 klassiker, däribland ”Förvandlingen” och ”Oliver Twist”. Enligt Kulturnytt i Sveriges Radio utreder Författarförbundet om förlaget kan ha brutit mot klassikerskyddet.

Kan AI-detektorer som Pangram verkligen avslöja AI-texter?

Men även verktygen som ska avslöja AI-texter omges av osäkerhet. Pangram är detektorn som just nu är mest omtalad, och det var den Axfors använde när hon matade in professorns texter för att kontrollera den analys hon först gjort på egen hand.

SVT intervjuade Robert Östling, lektor i datorlingvistik. Han förklarade att man inte i detalj förstår exakt hur sådana program fungerar. De är till stor del fortfarande svarta lådor: man matar in en text, får ett svar, men vet inte riktigt hur programmet kom fram till resultatet.

Osäkerheten är alltså stor. I en tid när texter kan analyseras av maskiner, men där maskinernas egna bedömningar inte alltid går att genomskåda, blir människans hjärna och omdöme viktigare än någonsin.

Maria G Franckes aktuella läsning, teater och lyssning

Den här veckan läser Maria G Francke tegelstenen ”Förbannad: Thorbjörn Larsson, medievärldens gudfader och hans eviga krig”, där Peter H Johansson tecknar ett porträtt av Aftonbladets tidigare chefredaktör.

Hon tittar också på Agneta Pleijels pjäs ”Sommarkvällar på jorden” på Intiman i Malmö. Katarina Lundgren-Hugg beskrivs som en obetalbar matriark, medan Henrik Svalander spelar en lealös häradsbetäckare med en uppsyn som James Spader i ”Pretty in Pink”.

Och när det är dags att lyssna blir det Birgitta Ohlssons inläsning av den självbiografiska boken ”Hon jag en gång var”.